Klimatförändringen med kvinnan i centrum

Suomeksi alla!

Klimatförändringen slår hårt mot oss alla, oberoende plats och ålder, så kommer vi alla se förändrade livsvillkor framöver. Men vem är mest utsatt för klimatförändringen? Kvinnor. Då torkan slår till träffar den först och främst kvinnor som globalt sett utgör 70 % av världens jordbrukare. Unga kvinnor och flickor blir tvungna att gå längre för att hämta vatten och det leder till att färre flickor går i skola. Men, världen vaknar långsamt till denna realitet. Allt fler initiativ för att uppmuntra kvinnors delaktighet i klimatomställning och delaktighet i klimattålig företagsverksamhet spirar fram. Vid förhandlingsborden sitter och nämns kvinnor allt oftare. 

Kvinnor bör vara starkare aktörer i klimatkampen. Inte minst för att majoriteten av de unga som klimatstrjekat runtom i Europa varit just unga kvinnor, utan också för att kvinnor är mer öppna inför att anpassa sin konsumtion och sina val för att mota temperaturökningen i grind. Kvinnor använder mer kollektivtransport, mer öppna inför att minska på konsumtionen av rött kött och mjölkprodukter, som ett par exempel. Sitra publicerade denna vecka en bred rapport som konkluderar att vi finländare måste minska på vår totala konsumtion 12 % per person i året framöver för att ha en chans att stanna på en 1,5 graders temperaturökning. Totalt sett ligger medelfinländaren på 10 ton koldioxidutsläpp i året, då vi år 2030 borde ligga på 2,5 ton koldioxidutsläpp. Många av de mest effektiva utsläppsminskande åtgärderna är t.ex. användning av kollektivtransport, vegansk diet och elbilism. 

I dethär skedet vill jag dock poängtera att jag inte anser att Sitras rapport på ett tillfredställande sätt beaktar kolsänkor, de avsevärda regionala skillnaderna vi har i möjliga konsumentbeslut och att de största klimatåtgärderna ju måste göras av oss beslutsfattare. Vi vet redan att EU:s sätt att beräkna kolsänkor i Finland inte beaktar t.ex. odikade myrmarker och att Baltic Sea Action Groups samarbete med Valios mjölkbönder kan leda till helt nya sätt att skapa kolsänkor. Kollektivtrafik är ett alternativ i de mest befolkningstäta delarna av Finland, men därutöver behöver vi beslutsfattare välja att investera kraftigt om alla ska ha samma möjligheter till klimatåtgärder i sin vardag. Energieffektiv uppvärmning av våra byggnader är en stor faktor som speciellt i standarder och offentlig upphandling angår beslutsfattare för att skapa incentiv och tvinga marknaden till mindre utsläpp. Utsläppshandeln måste bli mycket mer effektiv, och där har vi beslutsfattare möjligheten att verkligen göra det mesta av marknadskrafterna, för företag såväl som enskilda personer. 

Men, tillbaka till Riksdagstrappan. Representation spelar en roll. Varför ser vi så få klimataktioner och ställningstaganden om klimat av de ledande manliga politikerna? Från Jean-Claude Juncker till Antti Rinne – klimatfrågan kommer sällan över deras läppar. Kanske det är svaret på varför så få unga män hittat sin plats i ledet av klimatstrejkerna. Med det vill jag ju också synliggöra att klimatfrågan inte ännu hittat sin väg upp som den absolut främsta politiska utmaningen att lösa. Och tillsammans, med ett brett perspektiv, hittar vi de bästa lösningarna. Det kan inte vänta, det tycker jag, det tycker de unga klimataktiva kvinnorna på Riksdagens trappa och det tycker också kvinnorna i tätt översvämmade Bangladesh. Lägg kvinnor i centrum av beslutsfattandet för klimatåtgärderna. Vi finns redan där.    

Ilmastonmuutos iskee ensin ja kovimmin naisiin: Maailman maaviljelijöistä 70% on naisia ja kun kuivuus pahenee, tytöt jäävät entistä useammin pois koulusta veden kantamisen takia. Mutta maailma on hitaasti heräämässä tähän todellisuuteen. Yhä enemmän huomataan naisia koskevia seurauksia ilmastonmuutoksesta ja yhä useampia naisia on mukana ilmastoneuvottelupöydilssä. Entistä enemmän tehdään hyviä aloitteita, joilla edistetään naisten osallisuutta ilmastoon vaikuttamisessa ja kannustetaan naisia ilmastokestävään yrittäjyyteen. Nuoret naiset ovat olleet enemmistönä nuorten ilmastolakoissa ja naiset ovat valmiimpia Sitran mainitsemiin päästöjä vähentäviin kulutusvalintoihin. Yksittäisten suomalaisten pitää vähentää kulutuksensa aiheuttamia hiilidoksidipäästöjä 12 % joka vuosi, jotta olisi mitään toivoa pitää lämpötilan nousu tavoitteena olevassa 1,5 asteessa. Olen kuitenkin sitä mieltä, että Sitran raportti ei ota riittävästi huomioon potentiaalisia hiilinieluja Suomessa eikä alueellisia mahdollisuuksia ilmastoystävällisiin kulutuspäätöksiin. Raportti ei korosta päätöksentekijöiltä vaadittavia toimia ilmastoystävällisten kulutuspäätösten mahdollistamiseksi eikä riittävien päästösäästöjen tekemistä markkinaehtoisen päästökaupan avulla. Edustus päätöksenteossa ja vastuu ilmastoasioista pitää olla kaikilla, mutta on selvää, että nuorten keskuudessa naiset ovat olleet aktiivisemmin esillä. EU:n ja Suomen miespuoliset johtajat eivät ole pitäneet ilmastoasioita ensisijaisina. Yhdessä näköala laajenee ja luomme parhaimpia ratkaisuja. Erityisesti on syytä huomata, että naiset ovat jo ilmastonmuutoksen torjunnan ytimessä ja siksi heidän näkemystensä pitäisi olla keskeisiä ratkaisuissakin.